Sitter just nu i bussen som ska ta oss till Helsingfors efter att UK slutade tidigare i dag. Under UK fick vi höra att man inte behöver vänta till sista inlämningsdagen för att skicka in motioner till UK – utan man kan skriva dem till exempel i bussen på hemfärden. Och det är precis vad några av oss i den här bussen har gjort. Så nånting har vi åtminstone att debattera nästa år.

Sätt nu igång och skriv om det är något ni funderar på efter helgen. Det är inte sagt att ni minns det i januari nästa år. Vi ses på UK 2013!

… Fredrica Nyman, Pontus Särs och Alexander Store. Med andra ord kan vi förvänta oss en fantastisk helg också nästa år. Grattis!

I går kväll var ju en helt annorlunda upplevelse, med gemenskapskväll i Trefaldighetskyrkan här i Vasa där både UK:are och kyrkodagsbesökare samlades. Bland annat fick vi sjunga, höraStefan Myrskog tala om lite glimtar ur UK:s historia och förstås – lyssna på årets huvudtalareJonas Helgesson som roat oss här i dagarna. Det är inte ofta man kan säga att man suttit dubbelvikt av skratt i kyrkan – så borde det vara oftare. Efter gemenskapskvällen blev det enskilt program. Vi UK:are hade fria förmågors kväll, den roligaste programpunkten efter plenum.

Nu sitter jag här i Auditoriet Wolff för sista gången i år. Snart ska vi har vår sista plenumsession för i år. Det känns skönt att vi hann igenom alla motioner i går. Nu gäller det bara att välja planeringsgrupp för UK 2013 och bestämma var UK ska vara nästa år. Det ryktas att Lärkkulla har stort understöd. Efter plenum blir det Expedition Generation där vi UK:are får berätta för kyrkodagsbesökarna vad vi kommit fram till under de här dagarna.

Vi UK:are är som känt pigga på djupa diskussioner. Nu på eftermiddagen diskuterade UK möjligheten att inleda plenum redan på torsdag kväll. Många har upplevt att det inte finns tillräckligt med tid för plenarförhandlingar, och att söndagen ofta varit väldigt stressig vad gäller att hinna med allt.

UK beslöt att uppmana nästa års planeringsgrupp att i mån av möjlighet inleda plenum redan på torsdag kväll och att reservera mer tid för plenarförhandlingar. Det är ändå plenum som är kärnan i UK. Hur det sedan blir med mer plenum beror på var och när UK ordnas och den övriga tidtabellen.

Vi har redan hunnit besluta att uppmana församlingarna i Borgå stift att inkorporera undervisning om de olika delarna i gudstjänsten i sitt gudstjänstliv. Från presidiet kommer både teologskämt och skämt om Chuck Norris.

Just nu sitter UK och diskuterar sin drömförsamling. Till och med klämförslag på klämförslag har nya UK-ombud fått uppleva. Bland annat föreslogs en stor gemensam Bibelstudiegrupp med representanter för alla åldersgrupper. De ”vuxna” kategoriserades som 35- till 100-åringar.

UK diskuterar för tillfället hur man kunde utveckla hjälpledarutbildningen. I talarstolen önskade någon att det skulle ingå praktik i hjälpledarutbildningen, eftersom det är en sak att kunna teorin och en annan att sedan tvingas använda den i praktiken.

I bänkraderna påpekar en ungdomsledare också att det kunde vara skäl med praktik i en annan församling än den egna – på så sätt lär sig hjälpledaren sig också att stå på egna ben.

Nina Österholm från Kyrkpressen fotograferar här på UK, och bilder läggs upp i ett bildgalleri på KP:s webbsajt. Kolla in bildspelet!

Ett initiativ till diskussion från Mellersta Nylands Prosteri frågar sig vad unga vuxna vill ha av församlingen.

I talarstolen har vi hittills fått höra varierande åsikter av unga vuxna: en talare uppmanar unga vuxna till att vara vardagskristna, en annan vill ha ett ställe där den kan umgås med människor som befinner sig i samma livssituation och en tredje vill ha en gudstjänstfirande församling.

De flesta verkar betona att unga vuxna själv också borde vara aktiva – vi är också en del av församlingen och kan vara med och forma hur den ser ut.

Nu över till diskussion om material för hjälpledarutbildningen och om materialet borde revideras.

Innan eftermiddagskaffet ska UK hinna behandla alla tre initiativ till diskussion som finns på föredragningslistan: unga vuxna, hjälpledarutbildningsmaterial och möten i sociala medier. Det första initiativet har börjat rätt lungt. Folk är rätt försiktiga med att be om ordet så här i början – men bara vi blir varma i kläderna ska nog diskussionen ta fart.

Fröken bloggerska kan ju också nämna att hennes laptop börjar bli lite energilös eftersom den inte fått tillräckligt med elektricitet till lunch, så det kan hända att blogginlägg om eftermiddagens plenum kanske kommer upp lite senare, i fall att batteriet snart börjar strejka.

Helgens första talare är Jonas Helgesson från Sverige. Med humor och energi berättar han om sin CP-skada och förklarar för UK deltagarna vad det egentligen handlar om. Livsglädje finns det gott om i Helgesson. Rubriken för talet är 7 saker jag lärt mig som CP-skadad. Han har dessutom skrivit två böcker.

Publiken skrattar gott då den första punkten dyker upp på skärmen – Jag måste inte heta Lady Gaga för att vara lycklig. Helgesson talar om livet som en stor gåva som alla har rätt att leva som sig själv. Och många fler skratt blir det under talet.

Helgesson delar också med sig av andra livsvisdomar: Satsa på det du kan eftersom Gud har gett alla olika talanger. Alla kan inte allt, men alla kan nåt. Låt dig inte ätas upp av dina begränsningar.  Ge inte upp fastän du möter motgångar. Ensam är inte stark, utan de människor du har omkring dig betyder allt. Och sist men inte minst – se på livet som en fet bonus.

UK tackar Helgesson med stående ovationer. Alla vi får garanterat något att tänka på efter att ha lyssnat på honom.