Martin Luther gick på sin tid tillrätta med den katolska kyrkans avlatshandel, detta ledde i förlängningen till att vi fick vad vi idag kallar den evangelisk lutherska kyrkan. I och med att den lutherska kyrkan blev självständig i förhållande till den katolska kyrkan blev också kyrkans sakrament färre till antalet. I vår kyrka idag talar vi om tre sakrament, varav två är ”huvudsakrament”, dop och nattvard (samt bikten som tredje). I dagsläget finns det också en annan handling som kyrkan utför till myckenhet, vigseln. Enligt den definition som är antagen av vår kyrka räknas inte vigseln till sakramenten, och för att den skulle kunna göra det skulle det krävas att man omdefinierar vad man menar med sakrament:

Äktenskapet har icke först i nya förbundet blivit instiftat, utan redan i begynnelsen vid människosläktets skapelse. Det är visserligen förordnat av Gud och har även med sig löften, men likväl icke sådana, som höra till det nya förbundet, utan till det lekamliga livet. Om någon vill kalla det ett sakrament, bör han därför skilja det från de förut angivna, vilka i egentlig mening äro det nya.

Augsburgska Bekännelsens Apologi art. XIII (punkt 14)

Den evangelisk Lutherska kyrkan i Finland har idag vigselrätt, d.v.s. man kan juridiskt stadfästa äktenskap. Vigselakten i sig består av två separata delar, välsignelse och stadfästande av äktenskapet. Det är mer än vanligt att man inte reflekterar över skillnaden mellan dessa eftersom man är så van att det är sättet en vigsel skall ske på.

Vigselrätten påverkar endast den juridiska delen av det hela och innebär i praktiken att förrättaren säger ”nu är ni man och hustru”. Den form av (juridiska) vigsel vi har idag bygger mycket långt på romerska arvslagar där enbart gifta personer kunde ärva varandra. I nuläget när lagstiftningen inte gör någon nämnvärd skillnad mellan samboende och äktenskap är således arvsfrågan sekundär i hela processen. Det finns heller inga teologiska argument för att kyrkan skulle behålla sin vigselrätt. Att kyrkan har vigselrätt bygger istället på historiska omständigheter, kyrkan var i tiderna den enda större organisationen med representanter på alla håll i landet.

Äktenskapet ÄR viktigt men vigselrätten är inte en del av äktenskapet.

Förslag till beslut:

Ungdomens Kyrkodagar skickar följande till stiftsfullmäktige:

Kyrkans vigselrätt är idag en kvarleva av historiska omständigheter som inte motsvarar den situation vi lever i. Det finns varken teologiska eller sakramentala motiveringar till att behålla vigselrätten. Vigselrätten kan också i viss mån skymma den andra delen av vigselakten d.v.s. själva välsignelsen av äktenskapet. För att bättre lyfta fram den delen borde kyrkan avsäga sig sin vigselrätt för att göra det klart var kyrkan står i frågan om äktenskap. Vi, Ungdomens Kyrkodagar, vill att detta ärende tas upp till diskussion i stiftfullmäktige.

Ungdomens Kyrkodagar skickar följande till samtliga biskopar i Finland:

Under Ungdomens Kyrkodagar 2012 har vi diskuterat kyrkans vigselrätt.

I dagsläget görs ingen skillnad på den juridiska delen och den välsignande, förutom av teologer. Den kyrkliga vigseln har blivit något som ”hör till” och den ”hör till” utan en närmare reflektion över vad välsignelsen egentligen innebär. Vi skulle gärna se att den vigselrätt som kyrkan idag har i Finland skulle slopas och att man istället skulle klargöra den andra delen, välsignelsen, så att personer utan teologisk utbildning skulle se var kyrkan står i fråga om äktenskap.

Även om man omdefinierade vad man menar med sakrament för att inkludera äktenskap (Augsburgska Bekännelsens Apologi art. XIII) skulle vigselrätten vara svår att argumentera för. I den form vi har vigselrätt idag är det en kvarleva av en annan historisk situation där kyrkan var mer närvarande än staten i stora delar av landet. Vi skulle därför se det som fördelaktigt att man tog bort vigselrätten och överlät den juridiska delen av äktenskapet åt staten.

Jona Granlund
Åbo Svenska församling