Klicka här för att läsa besluten från UK 2013. Besluten är publicerade med förbehåll för viss språkgranskning.

Här hittar du den feedback vi samlade in på söndagen med mentometerknapparna för UK 2013. Du kan ge skriftlig feedback genom att skriva kommentarer (med namn, eller anonymt, båda är okej) i kommentarerna nedan. Du kan också maila feedback till simon.lampenius(a)evl.fi eller skicka per vanlig post, PB185, 00160 HELSINFORS.

Den sista dagen har varit rätt hektisk och stökig så här långt – med både packande, en sista plenumsession och lunch – vilket gjort att jag inte hunnit uppdatera UK-bloggen. Under morgonens plenum valde UK bland annat Rolf Blauberg till medlem och Kajsa Karlsson till suppleant i NAVI-gruppen för de kommande två åren. Dessutom hade vi besök av ordförande för stiftsfullmäktige Magnus Engblom samt Borgå stifts lekmannarepresentant i kyrkomötet Åsa Westerlund. som bjudits in för att ta del av det UK kommit fram till under helgen.

Dessutom röstade UK fram ett förslag på tidpunkt för nästa Ungdomens Kyrkodagar; den 23.1–26.1.2014. Just nu ser det ut som om platsen återigen blir vårt kära Lärkkulla. Planeringsgruppen består av Didrik Svahn, Johan Myrskog och Nicolina Grönroos – stort grattis till dem! Förhoppningsvis blir nästa UK lika fantastiskt roligt som det här året.

Det här blir troligtvis min sista text för denna gång och därför vill jag tacka också för min del. Helgen har varit väldigt givande och det har varit roligt att få chansen att vara den som uppdaterar UK-bloggen också det här året. Ha det gott och så ses vi förhoppningsvis allra senast på Ungdomens Kyrkodagar 2014!

En liten påminnelse för er som längtar efter bilder från UK – på Instagram finns en hel del av dem under hashtaggen #ukd13. Förhoppningsvis kommer vi att ladda upp ett litet bildgalleri också här på UK:s webbsida i något skede, men till dess kanske deltagarnas Instagram-bilder kan släcka törsten.

Inte helt oväntat gällde den livligaste diskussionen under eftermiddagen initiativet om vad kyrkan kan göra för att motverka ungas psykiska illamående – både i själva plenum och på Twitter. Initiativet tangerade rätt långt det som togs upp under Det gäller livet-kvällen vi fick uppleva i går och de tankar som dök upp under diskussionens gång var både givande och berörande för många. UK röstade också om att förvandla initiativet till en motion, men förslaget vann inte en tillräckligt stor majoritet bland delegaterna.

En viktig aspekt på problematiken som diskuterades i plenum om hur man kan nå dem som inte vågar be om hjälp eller medge att de har det svårt och stiga fram. Hur kan man uppmuntra dessa människor att tala med någon om sina problem? Några andra ombud uttryckte tanken om att också små saker kan rädda någons dag: att sätta sig bredvid en som sitter ensam vid ett bord i matsalen, fråga personen hur den mår eller helt enkelt gå ut på en kopp kaffe – och att det finns konkreta saker som var och en av oss kan göra för att motverka andras illamående.

Någon skilde också på personligt och offentligt engagemang och hur de nödvändigtvis inte  behöver utesluta varandra. Man kan ändå inte enbart skjuta över ansvaret på någon annan och tala om stora ideal – det gäller att också ta sitt eget ansvar och verkligen se sina medmänniskor. En annan talare ville påpeka att frågan om vad kyrkan kan göra egentligen handlar om vad vi kan göra, eftersom det är vi som utgör kyrkan.

Med i plenisalen satt också biskop Björn Vikström, som menade att just den här diskussionen är speciellt berörande och att det nästan växte en klump i magen. Fastän frågan är viktig ville han ändå påminna om att vi som ungdomar inte kan sitta här med pannan i djupa veck och skapa mer press genom att fundera på hur vi kan räcka till för alla som har det jobbit. Istället poängterade han att Gud inte kräver den ena prestationen efter den andra, utan älskar oss all för dem vi är. Istället för måsten har vi många möjligheter, som vi får göra i frihet. Vi är många och kan därför göra olika saker för varandra.

Ännu en plenumsession återstår i dag och därefter är det dags för det alla väntat på – kvällens höjdpunkt, fria förmågor.

Förmiddagens plenarförhandlingar är slut för denna gång och talturen har getts vidare till biskop Björn Vikström. Många delegater verkade vara en aning morgontrötta eftersom diskussionen gick rätt långsamt till en början. Motionen om språkgranskning röstades igenom efter bara några få talturer, likaså motionen om samlingar med fokus på församlingen.

Då det blev dags att diskutera motionen om att stärka Bibelkunskapen hade delegaterna ändå vaknat ordentligt eftersom debatten var aningen mer livlig. Bland annat diskuterades hur intresserade ungdomar egentligen är av att delta i Bibelstudiegrupper och skillnader i församlingars möjligheter att ordna dem. Någon framförde tanken om att Bibelstudiegrupper eventuellt kan leda till manipulation om det inte görs på rätt sätt. Till slut godkände UK ett klämförslag av Marco Harju och Jona Granlund om att uppmana församlingarna till att integrera Bibeln i församlingens verksamhet för att göra den mer relevant för församlingsborna.

Förmiddagens hetaste diskussion handlade ändå om begreppet kvinnopräst och motionsskrivarnas önskan om att användningen av ordet ska upphöra. Utskottet föreslog att UK skulle tillsätta en arbetsgrupp som bland annat ska skicka brev till de finlandssvenska dagstidningarna och be dem sluta använda ordet, att uppmana stiftsfullmäktige att fatta ett principbeslut om att det inte ska användas i kyrkans interna och externa kommunikation och att skriva ett brev till Svenska Akademien för att be dem stryka ordet ur SAOL.

Många olika åsikter i frågan kom fram i talarstolen. Någon tyckte att man borde vara stolt över att vara kvinnopräst, medan någon annan ansåg att man inte kan fästa sig vid åtskiljande begrepp om man vill jobba för jämställdhet – då kunde man lika gärna tala om kvinno- och mansrörmokare eller kvinno- och mansakademiker också. Några språkvetare bland delegaterna påpekade också att det enda sättet att få Svenska Akademien att stryka ett ord ur ordlistan är att sluta använda det, eftersom orden officiellt tas upp i svenskan eftersom det används mycket. En annan tyckte motionens kärna var att visa solidaritet för kyrklig lagstiftning och kvinnor som jobbar i förhållanden där de har svårigheter på grund av sitt kön. Också ett par kvinnliga präster uttalade sig i talarstolen. Bland annat tyckte Mari Puska diskussionen är viktig; samt att begreppet kvinnopräst är negativt då det används i motsats till ordet präst, men att det inte är något fel med att använda begreppen manlig och kvinnlig präst då de behövs.

Till sist gick utskottets förslag till beslut igenom, minus delen om att skicka brev till Svenska Akademien för att be dem stryka ordet kvinnopräst. Arbetsgruppen som tillsattes består bland annat av två av de ursprungliga motionsskrivarna, utskottets ordförande, UK:s ordförande och en kvinnlig präst. Gruppen kommer att samarbeta med KCSA för att förverkliga UK:s beslut.

För övrigt hade en del av delegaterna och presidiet klätt sig i slips dagen till ära, medan ordförande uppmanade dem som inte fallit för slipsrevolutionen att inleda plenum med en liten segerdans. Snart är det lunch och sedan temagrupper. När plenarförhandlingarna återinleds ska vi diskutera de initiativ som kommit in.

Motioner och diskussionsinitiativ kommer till på olika sätt vid olika tidpunkter. Då UK gick av stapeln i Vasa ifjol vigde några av oss den långa bussresan tillbaka till Helsingfors åt att skriva en motion om språkgranskning. Tanken var att man skulle slippa klämförslag och diskussioner om språkliga problem för att istället kunna diskutera själva sakfrågan, att öka

UK:s trovärdighet bland de instanser dit vi skickar våra beslut och uppmaningar, samt att uppmuntra ungdomar att använda sig av korrekt svenska. Vi jobbade sedan på motionen till och från under ett års tid och i dag kommer den äntligen upp till behandling i plenum.

Andra ärenden kommer inte till i riktigt lika god tid som vårt – bland annat kom ett annat till under den första natten på Lärkkulla – men det bevisar bara att ingen tid är olämplig för att fundera på motioner och initiativ till UK.

Som bekant för många är lördagen ofta den mest plenumfokuserade dagen under UK. Dessutom hör det till traditionen att bära slips, så vi får se vilka trender som råder vad gäller slipsmodet den här gången – om traditionen håller i sig. Utöver stiliga slipsar kan vi antagligen vänta oss väldigt intressanta diskussioner som jag ska försöka blogga om under dagens lopp. Om jag inte fastnar i talarstolen, förstås. Här på UK är vi också flitiga Twitteranvändare och kan hittas under hashtaggen #plenum13 under förhandlingarna.

Fotograf: Rasmus Särs

Det gäller livet-turnén besökte UK. Foto av Fredrica Nyman.

I kväll har Ungdomens Kyrkodagar besök av kyrkans turné mot utslagning bland ungdomar, Det gäller livet. Kyrkpressens chefredaktör May Wikström leder en diskussion som bland annat justitieminister Anna-Maja Henriksson, biskop Björn Vikström, verksamhetsledaren för ungdomsverkstaden SVEPS Peter Rolin, diakon i Ekenäs församling Nina Fabritius-Ylitalo samt Mikael Maltzeff som själv har erfarenhet av att vara arbets- och sysslolös deltar i, tillsammans med UK-ungdomarna.

Tankeställarna inför morgondagens diskussionsinitiativ om hur kyrkan kan motverka psykiskt illamående bland unga är många och viktiga. På Twitter dök det bland annat upp kommentarer kring hur barn och unga känner att de försvinner i mängden då små skolor stängs och enheterna blir större. Alexander Store, en av årets programvärdar, twittrade om hur vi istället behöver mer intima skolmiljöer där alla får känna sig viktiga och älskade.

Centrala teman i själva paneldiskussionen verkar ändå vara samarbete och medmänsklighet, att finnas till för varandra. Minister Henriksson betonade bland annat att det behövs framtidshopp, då en dörr stängs, öppnas en annan. Enligt henne är vi alla viktiga och kommer att behövas i Finland i framtiden. Hon talade också för medmänsklighet och om hur vi måste bli bättre på att göra mer tillsammans för att alla ska få må bra.

Från publiken ställdes också en väldigt viktig fråga: Vad kan vi alla konkret göra för att hjälpa andra ungdomar som mår dålig?

Mikael Maltzeff lyfte upp poängen att det inte lönar sig att agera psykolog för sin vän, eftersom man då lätt själv börjar må dåligt – och att två människor sedan befinner sig i samma situation inte är till nytta för någon. Istället kan man exempelvis anonymt ta kontakt med en krisjour via internet och få hjälp på det sättet. Han tyckte också att mer ungdomsledare behövs i skolorna, eftersom det kunde vara lättare att diskutera med dem än en kurator, till exempel.

Minister Henriksson betonade också vikten i att se varandra och att finnas till för varandra. Det behöver inte handla om stora saker – att bara fråga hur någon mår eller om den vill följa med på en kopp kaffe kan göra underverk. Också på internet gäller det att hålla ögonen öppna, eftersom många ensamma ungdomar rör sig där. Peter Rolin menade också att man ska reagera, göra någonting och diskutera om man märker att en vän länge varit väldigt ensam.

Till och med republikens president Sauli Niinistö har skickat en hälsning kvällen till ära och framhöll ungefär samma saker som paneldeltagarna. Det är viktigt att ta tag i problem då det är små, att bygga broar och att överbrygga gränser. Han tackade också kyrkan för dess viktiga arbete med barn och ungdomars välmående.

Diskussionen kring samma tema kommer troligtvis att ta fart i plenum i morgon. Det ska bli intressant att se vilka tankar som dyker upp!

Auditoriet på Lärkkulla känns lite tomt i år, speciellt för dem som varit på UK många gånger och är vana med att några ombud till och med fått sitta på trapporna för att rymmas in. I år finns det till och med tomma platser i huvudauditoriet och ombuden verkar vara färre än de brukar.

Då vi för första gången samlades i smågrupper, så kallade ”ankdammar”, för att bland annat diskutera biskop Björn Vikströms första tal i förmiddags, var det här också något vi noterade och filosoferade kring. Har det att göra med ekonomi? Är det så att församlingarna väljer att skicka färre delegater än tidigare? Eller är det svårare att locka ungdomar att komma till UK? Vi noterade också att ombuden som närmar sig trettiostrecket också verkar vara väldigt få, åtminstone jämfört med förr.

I vår ankdamm kom vi fram till att det lägre delegatantalet troligtvis delvis handlar om församlingarnas ekonomi, men att det eventuellt också handlar om att vissa ungdomar studerar på annan ort och därför inte har så mycket kontakt med sin hemförsamling. Då gäller det att aktivt komma ihåg att ta kontakt med sin ungdomsarbetsledare och anmäla intresse över att åka till UK. Anmälningstiden som går ut i december kan också vara en orsak – alla kanske inte vet hur januari månad ser ut redan då vad gäller skola och jobb.

Vad tror ni det kan bero på?