Vad är det som händer?

Vad är det som händer?

Jag trodde inte att jag någonsin skulle skriva den här bloggtexten. Men nu är det gjort, inte med stolthet och glädje, utan med djup förstämning och sorg. Jag känner inte igen mitt fosterland.

Jag läste och inspirerades av dess historia redan i lågstadiet. Såg med beundran på fotografierna i klassrummet av de unga män från min hemby som hade offrat sitt liv för fosterlandet. Jag tror inte en enda kotte av dem pratade finska. De växte upp, levde, kämpade och dog med svenskan på sina läppar.

I samma skola fick jag lära mig många andra saker. Likt mina klasskamrater pluggade jag possessiva pronomen, finska verb- och objektsformer samt kämpade med matematikens x och y. Någon skulle säkert ha kallat det tvång, för någon annan möjlighet än att lära sig allt detta fanns inte. I dag är jag oerhört tacksam för alla de lärare som tålmodigt lärde mig detta och mera därtill. Jag har inte behövt allting hela tiden, men nog haft nytta av det mesta.

Därför skorrar sannfinländarnas nya smaklösa video mot ”pakkoruotsi” så falskt. Videon som sådan är inte värd att kommenteras. Sällan har så mycket dold rasism och osmakligheter fått rum på så få pixlar.

I videon på det sannfinländska ungdomsförbundets Facebooksida kryper ordföranden Sebastian Tynkkynen, iklädd ett höftskynke upp för Domkyrkans trappor i Helsingfors. Han piskas av figurer i svarta uniformer och ansiktsmasker. En av maskerna ser ut att föreställa SFP:s tidigare ordförande Stefan Wallin. Bilderna ackompanjeras av en mässande röst som parafraserar bönen Fader vår.

Helgat vare ditt obligatorium, såsom vid kusten, så ock i inlandet … förlåt oss vårt förnuft, liksom ock vi förlåter oss själva, som velat ha internationalisering. Inled oss icke i språkfrihet, utan håll oss kvar i tvånget”, travesterar man bönen Fader vår.

Jag tycker synd om sannfinländarna. Vart har den finska sisun och ”management by perkele” attityden försvunnit, då fullvuxna karlar inte klarar av att lära sig ett västerländskt språk? Vi har kämpat mot en sovjetisk övermakt under andra världskriget, tagit OS-guld i skidåkning och på långdistans samt blivit världsmästare i ishockey och innebandy. Vad är det som plötsligt är så här svårt?

Jag tycker också synd om den kyrka, som mot sin vilja dras in i denna ideologiska smörja. Vart har respekten för det heliga försvunnit då man utan att blinka drar ned Kristus i smutsen genom att travestera hans bön på ett sätt som kommer så långt från förlagan som det bara är möjligt att komma?

Jag skrev det för ett par dagar sedan, men måste ändå upprepa det. Det som nu sker uppvisar skrämmande likheter med det som skedde i 1930-talets Tyskland. Gränserna för vad som är accepterat förskjuts hela tiden. Gatans parlament ropar högre och högre medan de som verkligen har den parlamentariska makten tiger. Kombinationen svag regering och starkt gatuparlament har alltid varit livsfarlig.

Så herrar Sipilä, Orpo och Soini. Det är på riktigt dags för SOS nu. Vill du Sipilä som statsminister vara en ”värdeledare” är det dags att ta bladet från munnen och tala högt, tydligt och bestämt. Och om Orpos fina statsmannamanér och kulturella utstrålning är mera än ett yttre sken bör budskapet vara lika klart. Och bästa Soini. Du är katolik. Betyder det någonting nu? En bra fråga till att börja med, kan formuleras från de fyra bokstäver som många kristna ungdomar har på armband och smycken; WWJD (What would Jesus do?)

 

Leave a Reply

css.php