När förlorade vi vår själ

När förlorade vi vår själ

Jag har svårt att frigöra mig från känslan av att vi finländare sakta men säkert håller på att sluta våra hjärtan och tappa vår själ. Vi har prövats hårt under historiens gång av hungersnöd, farsoter och krig. Vi har kämpat för vår frihet, tro och välfärd på tegar, slagfält och arbetsplatser. Vi har avstått landområden till grannen i öster och berett plats för hundratusentals evakuerade karelare.

Men vi har också fått så oerhört mycket. Under nödåren på 1860-talet undvek tusentals finländare en säker svältdöd genom att flytta till St: Petersburg. I början av 1900-talet emigrerade man i tiotusental till det förlovade landet, Amerika. Samma sak upprepades efter andra världskriget då den stora emigrationsvågen gick till Sverige. Allt i akt och mening att få bättre arbete och högre levnadsstandard. Samma motiv som driver de som i dag flyr terror och krig.

Under vårt senaste krig gjorde Sverige ”Finlands sak till sin” och bistod materiellt och med frivilliga soldater i tiotusental. 80 000 finländska krigsbarn fick en tillfällig fristad i Sverige och 100 000 finländare evakuerades från norra Finland i slutskedet av kriget.

Efter kriget fortsatte de materiella hjälpinsatserna. Kyrkor, utbildningsanstalter och församlingshem byggdes upp med utländska kyrkors biståndspengar.

I dag står de nödlidande vid vår port och vi kan vi betala tillbaka en del av skulden. Men vad gör vårt folk? Vi sluter våra hjärtan och förhärdar vår själ. Vi har inte råd. Vi måste först få bukt med vår egen arbetslöshet och lösa egna problem innan vi tar oss an andra. Flyktingfrågan är komplicerad och det vore naivt att tro att alla kommer med goda avsikter. Men det är ingen ursäkt. Det finns också rötägg bland oss finländare.

Den stora frågan är: När slutade vi älska vår medmänniska? När blev vårt hjärta så hårt att vi stängde ute världens nöd? Och varför förhärdade vi vår själ så att vi cyniskt sänder tillbaka också dem som går en säker död till mötes?

Har vi glömt vår egen historia? Har vi glömt och förträngt berättelserna om den godhet och hjälp andra gett oss då vi prövats? Det som nu håller på att ske i vårt land är kortsiktigt. Vår ekonomi kan eventuellt i ett kort perspektiv gynnas av vårt hårda sinnelag. Men i det långa loppet kan följderna bli katastrofala om priset är ett förhärdat hjärta och en förlorad själ.

 

Leave a Reply

css.php