Livet tar döden i famn

Livet tar döden i famn

De tänds ett efter ett. Ljusen i kyrkor och kapell. Namn läses upp, stilla och andaktsfullt. Alla har en historia och minnen från det liv som ändats får på ett naturligt sätt liv igen. Stillsamma leenden och tårar blandas i människors ansikten. Varje liv – oberoende av om det blev kort eller långt, om det ändades oväntat eller om döden kom som en befrielse – är unikt. Alla var viktiga för någon.

Under allhelgona kommer livet och döden nära varandra. Himlen nuddar vid jorden. Evigheten tar tiden i famn och hoppet lyser för en stund upp hopplöshetens landskap. Gud själv torkar våra tårar.

Vi människor behöver dessa tunna ställen då gränsen mellan vårt liv och döden, mellan oss och Gud för en stund suddas ut, och vi får gå in i ett evigt nu där sorg och glädje, saknad och tacksamhet blandas.

Finländarens andlighet är väl dold i hjärtats innersta rum. Om den pratar man inte och om man mot förmodan hamnar att göra det, saknas ibland både ord, grammatik och språk. Andlighetens ordförråd är magert och torftigt. De undersökningar som gjorts om finländarens religiositet, visar vid en första analys på bilden av människor som inte har så många tunna ställen som öppnar för ett möte med det gudomliga. Det stora flertalet går sällan i gudstjänsten, läser inte Bibeln och diskuterar inte trosfrågor. Tvärtom verkar man ha byggt murar mot det andliga och delat in livet i en världslig och andlig sfär.

Men skenet bedrar. Andligheten lever i själens och hjärtats djup. Därför är det viktigt med allhelgona. Med ljusen som tänds och namnen som stilla läses i kyrkor och kapell. Med vandringen på mörka begravningsplatser och fumlandet med gravljusen, samtidigt som man smått förlägen torkar tåren i ögonvrån. När orden inte räcker till och det andliga språket inte ännu utvecklats är det terapeutiskt att få tända ett ljus, sjunga en psalm eller tillsammans med andra fälla en tår.

Sorgen är mera än ord, och de tafatta böner som bes och de symbolhandlingar som görs är också utryck för tro. Och för Gud spelar det ingen större roll hur mötet med honom gestaltas. Han finns alltid där vid livets tunna ställen då himmel och jord möts och livet tar döden i famn. Det inte bara känns bra, det är bra att så är fallet.

 

Leave a Reply

css.php