Lång väg till respekt

Lång väg till respekt

Finland har nåtts av beskedet att Donald Trump är USA:s nästa president.

Som antagligen de flesta finländare har jag följt med det amerikanska presidentvalet si så där. Läst nyhetsartiklar, noterat vad som sagts genom flödet i sociala medier och både fascinerats, förvånats och frustrerats över det jag hört, sett och läst.

Ser vi tillbaka på det vi fått följa de senaste månaderna så är det ju något av giganternas kamp.

En kompetent och kunnig kvinna med lång politisk erfarenhet. En som vuxit upp som en del av eliten och etablissemanget. Som både gynnas men också belastas av att vara fru till en tidigare president och därmed av att ha åkt gräddfil genom livet.

Som motkandidat till denna dam behövs – i en nation där man älskar stor, större, störst – en mycket rik person med förmåga att provocera proletariatet och popularisera politiken. Att den personen far fram med osanningar, ger kränkande kommentarer och titt som tätt byter politisk åsikt är inte ett problem så länge han upplevs stå på folkets sida.

Tidvis har man nog fått känslan av att presidentvalet mera handlat om en stor portion skamlös underhållning än om att välja den mest kompetenta till ett av världens mäktigaste ämbeten. Spaltmetrar och sociala medier har till bristningsgränsen fyllts med spektakulärt och skandalöst innehåll. Och för det mesta har det handlat om personerna Trump och Clinton och rätt sällan om substans och sakfrågor. Trots att vi lever i en ekonomiskt, socialt och politiskt utmanande tid.

Något jag också reflekterat över är hur mycket illa det amerikanska presidentvalet har gjort för den allmänna attityden och uppfattningen om vad som kan sägas i det offentliga rummet utan att det upplevs kränkande och förnedrande. I det fallet har nog presidentvalet varit ett riktigt magplask vars smärta och svallvågor vi kommer att känna av rätt länge.

Men nu har det amerikanska folket valt Donald Trump till president och livet går vidare.

Men hur går man vidare? Hur går man vidare efter en sådan här period av smutskastning och sensationslystnad? Vad har det gjort med en själv? Med ens självbild och uppfattning av omvärlden? Hur har man som människa påverkats av det som sagts och skrivits om en? Vem är det man ser i spegeln och folk möter på gatan?

Kan man bara glömma? Kan man förlåta? Kan man gå vidare?

Donald Trump har nu gigantisk utmaning framför sig. Hur hantera alla de känslor som nu är i svaj. Hur få respekt för sig själv som person, för det ämbete man står för och de sakfrågor man som president behöver driva?

Det som behövs i ”the Land of Hope and Dreams” och för oss alla är en återerövring av viktiga värden som ärlighet, uppriktighet, vänlighet, godhet, respekt. Värden som bygger upp och skapar förutsättningar för ett bättre liv.

”Lär dig livets stora gåta – älska, glömma och förlåta” är en gammal sanning som jag tror många av oss hört och kanske till och med sett skrivna på någon tavla någon gång.

Hur Clinton och Trump går vidare vet vi inte. Inte heller hur det amerikanska folket och hela världen kommer att förhålla sig till USAs nya president. Det vi alla däremot har erfarenhet av är, hur svårt det är att älska, glömma och förlåta. Hur svårt det är att respektera och älska en person som burit sig illa åt. Hur svårt det är att glömma och sätta åt sidan oförrätter och dåliga erfarenheter och upplevelser. Hur svårt det är att förlåta och komma tillbaka till det sunda och sanna som i längden bär.

Ändå är det väl just den vägen som vi behöver vandra för att nå fram till drömmen om en bättre värld. Och då tänker jag inte bara för amerikanerna utan för oss alla.

Texten är en bearbetning av Andrum 9.11.2016

Leave a Reply

css.php