En jul med sprickor i fasaden

En jul med sprickor i fasaden

Julen är ljus och värme, klappar, god mat och tid för umgänge med släkt och vänner. Förväntningarna är många och sällan efterliknar våra jular de romantiska fotografiernas snötäckta hus med lekande barn kring granen.

Nyhetsflödet på juldagen vittnar om att fasaden rämnat i många hem också denna helg. Den första julen rämnade också fasaden. Det blev inte som planerat när värdshuset byttes ut mot ett stall och den unga familjen fick fly hals över huvud ett par dagar efter barnets födelse.

Inför den här julen har också vårt samhällsbygge rämnat. Sprickorna i fasaden blir större och större. Hundratusentals människor som p.g.a. krig och våld delar samma erfarenheter och har gjort samma resa som Josef och Maria, lever i flyktingläger, i parker och på gator och torg. Det finns inte plats för dem i härbärget Europa. I vårt eget land växer brödköerna i storstäderna. Allt flera står allt oftare och allt längre tid i dessa för att få mat för dagen.

Det är lätt att låta missmodet och hopplösheten ta över. En del letar syndabockar och skäller på regeringen, orättfärdiga strukturer och allt möjligt annat. Andra rycker på axlarna och går vidare. Sångaren Leonard Cohen som dog för en dryg månad sedan lyfter problematiken till en högre nivå då han insiktsfullt säger: Ring the bells that still can ring. Forget your perfect offering. There is a crack in everything. That’s how the light gets in.

Det finns en spricka i allting och det är där ljuset kommer in. Cohen låter oss även ana våra egna tillkortakommanden då han sjunger avslöjande och naket; Forget Your perfect offering. Men med en lågmäld underton av trots och kampvilja väljer han att gå vidare: There is a crack in everything. That’s how the light gets in. Också en sprucken fasad är värdefull för det är genom det spruckna, genom de egna brustna drömmarna som ljuset märkligt nog kan sippra in.

Den spruckna fasaden i Betlehem genomlystes av Guds ljus. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem (Luk 2:9). Genom sprickorna trängde ljuset den natten in i hjärta och själ.

Det är inte så farligt fastän fasaden spricker. Den första reaktionen är både förståelig och naturlig; nämligen att i panik täppa till och reparera sprickorna så inte grannar och vänner ser hur det står till. Men bättre är att låta sprickorna vara, så att ljuset kan tränga in i hjärta och själ. När sprickorna i vår egen fasad får bli den kanal som förmedlar Guds kärlek till oss, ser vi förhoppningsvis på sprickorna hos våra medmänniskor med större barmhärtighet och kärlek.

En jul med sprickor i fasaden är ingen katastrof. Den kan bli en välsignelse om bara ljuset från Betlehem får tränga in och lysa upp vår själs innersta landskap. Och för oss själva och för alla dem som lever utlämnade åt våld, orättfärdighet och fattigdom ber vi med Franciskus av Assisi;

HERRE, gör mig till ett redskap för din frid!

Låt mig bringa kärlek, där hat råder!

Låt mig bringa förlåtelse,

där orätt har begåtts!

Låt mig skapa endräkt, där tvedräkt råder!

Låt mig bringa tro, där tvivel råder!

Låt mig bringa sanning, där villfarelse råder!

Låt mig bringa hopp, där misströstan råder!

Låt mig bringa ljus, där mörker råder!

Låt mig bringa glädje, där sorg och

bedrövelse härskar!

 

 

 

 

 

Leave a Reply

css.php